tsnoK

Senaste bidrag i denna avdelning

• Andlighet i konsten

  När jag hör ordet andlighet så är det som att en mental motståndsrörelse omedelbart reser sej upp och säger: Hit men inte längre!

• Problematik med hur naturen kan tolkas i konstnärliga processer samt vad jag arbetar med för stunden

  Om man inte kan kommunicera så bra så vill man nog kunna göra det desto mer. Om mitt arbetsförlopp skulle liknas vid ett äpple eller ett päron så skulle det bli ett äpple, men valet är orättvist då jag aldrig riktigt kunnat tycka om päron fullt ut.

• There is still a smell of genitals and museum

  ”I’m A Jack of All Trades, We’ll Be Alright” by Stephen Kent, and nine notes by Jens Soneryd.

• weiße Scheiße

  Jonatan Habib Engqvist om Oskuldens århundrade: den vita monokromens historia; Rooseum i Malmö, 2000 och Tid och Plats: Milano-Turin 1958-1968; Moderna Museet, Stockholm, 2008.

• Håll ihop nu horungar, nu kör vi!

  Vi pratade om mentalitet 2013, jag och min ateljégranne. Vi drack Makers Mark, rökte cig, snusade och brände rökbomber. Jag kände mig som en yngre och topboyen hade sagt sitt. Den tog, tjuff, rätt in.

• En bild av Cindy Sherman

  Länge tänkte jag att det var en kvinna som låg där, med sina händer på skinkorna i en särande gest. Den pornografiska undervärlden styr vår tolkningsapparat vare sig vi vill eller inte.

• SHAMAN FREUD: PASCAL LIEVRE’S TOTEM UND TABU

  French artist Pascal Lievre has been a pioneering figure in the practice of performing philosophy and psychoanalysis. The first steps in articulating this project began in 2000 with a video, Lacan Dalida, in which excerpts from Lacan’s Livre VIII of the Seminar were sung, set to a hit single by French-Egyptian star Dalida.

• Konstnären snubblar i en rulltrappa och plötsligt vrider sig allt

  Vilken balansgång. Bråddjup på sidorna och kristallklar luft. Strimman blir en bred rutschkana av rosa lekfullhet, och nu går det fort, fort, fort!

• Arkivgalleriet presenterar TETSUO FURUDATE

  In this case the story started a year ago.

• Fosterhinnorna av Johanna Ekström

  Jag vill inte vara otydlig. Kanske är det en av drivkrafterna i skrivandet. Inte att finna svar eller förklaringar utan att göra något tydligt. Abstraktioner? Ja. Fragment? Ja. Men det formlösa vill jag ge en form. Jag blev retad för det när jag var barn. Mitt överdrivet tydliga sätt att tala. Som vuxen, en av få neurotiska beteenden: Om jag råkar snubbla, famla, tappa något ser jag det som ett tecken. Inte en slump, inte något som jag kan ha överseende med. Det betyder något.