The miner’s bike would have looked odd in the streets of Stockholm, but on Mars or on the
Moon it fitted its purpose the way a canoe fits a Canadian stream.

R. Heinlein, 1952

Image: Lina Persson
Så krympte världen och jag kunde hälsa på min kompis i Vänge när jag ville. Platser
bands samman på nya sätt. Mellan Halla och Viklau gick en rak skogsstig en hel kilometer
kortare än den långa bilvägen. Med cykeln stannar jag lätt till, tar in på en sidoväg,
ser vart en igenvuxen stig leder. Det dagliga pendlandet upprepas med variationer.

I de nya territorierna navigerar jag obehindrat runt och över gränserna mellan
storstadstrafik, betongkvarter, villaområde, naturreservat, industriområde, kyrkogård. Vid en
enslig sjö har stigen torkat upp och bildat en mjuk svart läderblank yta för däcken. I en glänta,
en liten by av husvagnar rustade för året runt liv. En vagn verkar vara kök. En soptipp, en
DVD skiva.

Vill man bo i ett skyltfönster vid en väg?

Skogskyrkogården är lugn och tung, jag rullar fram och tiden står nästan stilla. Oj, det
är begravning. Ordnad urtid, en öppen grav, höga tallar filtrerar bort stadsljud. Grindarna är
öppna. Blir det aldrig grönt? Hyreshus som bullerplank för villaområden. Mina fötter är visare i
en tideräkning jag kontrollerar. Gör allt för att slippa stanna, för att bibehålla den aktiva
tyngdpunkten. Flyttar på ett skyltfundament. Förbi farliga bildörrar. Efter sicksack mellan
kvarter, jävla biljävel, når jag cykelbron. Sikt hela vägen fram. Trampar snabbt och tiden blir
kortare.

Cyklar hem fast jag inte behöver, gatorna är tomma och mörka. Tvättar de klotter hela
nätterna? När du väntat klart på din buss är jag framme. När skall de laga det där hålet? Så, det
är så det hänger ihop… men ok, det var kanske ingen genväg. Igelkottarna har vaknat och tre
neonklädda släcker en liten brand invid tunnelbanespåret. Maila Mari imorgon. Fotograferar
en nummerskylt. Gravljusen glimmar. Regnandet är inte idealt men kanske bättre än snön.
Vem jobbar natt i krematoriet? En igenfylld grav.

En hare skräms, springer ikapp med mig en stund och tiden och rummet också.