tsnoK

Senaste bidrag i denna avdelning

• Pinsamheter

  Med tiden ter sig en pinsamhet alltid annorlunda än när den inträffade.

• New York

  Det direkta och oväntade i framförandet tvingar betraktaren ur allt tänkande och in i en direkt upplevelse. Tecknet är befriad från ideologisk belastning och det betecknande pekar direkt på det betecknade.

• Arkivgalleriet presenterar Christer Chytraéus

  Christer Chytraéus dokumenterar nyckelknippor i hemlighet.

• Physiological Frequencies

  Lars-Erik Hjertström-Lappalainen skriver om teckningar av Leif Elggren:
  Miserabla små kroppar, oftast inte ens en decimeter höga. Jag är dem fullständigt överlägsen, måste jag säga, i allt. Somliga av dem saknar armar – om man kan säga så, ”saknar”, som om de skulle ha haft armar någon gång eller åtminstone borde ha det. Andra har fyra armar.

• IF YOU LIVE LONG ENOUGH

  Some exhibitions are born out of difficulty, and to pay tribute to Japan did serve a noble purpose.

• Faking it in Vienna

  The hare is, as Charney pointed out in his article, the star of the Vienna Art World. You will find huge plastic hare sculptures in bright colours at several places around the museum and in the museum shop you can find dozens of products with the famous painting. Probably I wasn’t the only one coming to see Dürers painting, but I was probably the only one coming specifically to see a reproduction.

• Konstnären snubblar i en rulltrappa och plötsligt vrider sig allt

  Vilken balansgång. Bråddjup på sidorna och kristallklar luft. Strimman blir en bred rutschkana av rosa lekfullhet, och nu går det fort, fort, fort!

• SHAMAN FREUD: PASCAL LIEVRE’S TOTEM UND TABU

  French artist Pascal Lievre has been a pioneering figure in the practice of performing philosophy and psychoanalysis. The first steps in articulating this project began in 2000 with a video, Lacan Dalida, in which excerpts from Lacan’s Livre VIII of the Seminar were sung, set to a hit single by French-Egyptian star Dalida.

• Fosterhinnorna av Johanna Ekström

  Jag vill inte vara otydlig. Kanske är det en av drivkrafterna i skrivandet. Inte att finna svar eller förklaringar utan att göra något tydligt. Abstraktioner? Ja. Fragment? Ja. Men det formlösa vill jag ge en form. Jag blev retad för det när jag var barn. Mitt överdrivet tydliga sätt att tala. Som vuxen, en av få neurotiska beteenden: Om jag råkar snubbla, famla, tappa något ser jag det som ett tecken. Inte en slump, inte något som jag kan ha överseende med. Det betyder något.

• Varför använde inte Piero Manzoni min symaskin?

  Material:
  1) Ett bord och en stol i ett större rum med ett stort fönster och/eller dörr ut mot utsidan
  2) Ett antal leksaksballonger, fyllda med helium, fastbundna vid en vikt på golvet. Färg: så nära International Klein Blue som möjligt
  3) Ett band av ospecificerad längd
  4) En symaskin