Transkription av Piero Manzonis Linea di lunghezza infinita (Linje av oändlig längd) med symaskin – en performance av Elena Berriolo

Piero Manzoni föddes den 13 juli 1933 och dog den 6 februari 1963. Vi har i år således anledning att hedra femtioårsminnet av hans död och åttioårsminnet av hans födelse.

Mellan åren 1959 och 1961 utförde Piero Manzoni verket Linea di lunghezza infinita (Linje av oändlig längd). Några partier av den oändliga linjen utfördes genom att hålla en målarpensel mot en roterande pappersrulle. Ett av hans svåraste problem var att hitta ett sätt att åstadkomma en oavbruten linje av större längd, och detta sökte han lösa genom att begagna sig av en rotationspress på ett tidningstryckeri och annan maskinell utrustning. När pappersrullen var förbrukad, var han tvungen att lyfta penseln och börja om på nytt med en ny rulle.

Eftersom Manzoni grubblade åtskilligt över hur han skulle framställa sin linje, har jag frågat mig varför han aldrig övervägde att ta en symaskin till hjälp. Han skulle onekligen haft bra mycket lättare att dra upp sin oändliga linje med den metoden än med en rotationspress och en målarpensel.

Även om nålen på en symaskin rör sig upp och ner, står maskinen själv still; linjen åstadkoms genom att man skjuter in papper eller duk under nålen. Om Manzoni hade använt en symaskin, skulle mer än ett stöd ha erbjudit sig, varigenom många av Manzonis problem snabbt skulle undanröjts och gett honom möjlighet att dra upp en linje så lång han nu önskade. Inte nog med det, utan som jag uppmärksammade i min artikel i The Brooklyn Rail, ”Varför använde inte Lucio Fontana min symaskin?”, symaskinen gör det möjligt att framställa en reell tredimensionell linje med en ovansida och en undersida som kan ges utsträckning i rummet.

En performance med symaskin och Linje av oändlig längd

Material:
1) Ett bord och en stol i ett större rum med ett stort fönster och/eller dörr ut mot utsidan
2) Ett antal leksaksballonger, fyllda med helium, fastbundna vid en vikt på golvet. Färg: så nära International Klein Blue som möjligt
3) Ett band av ospecificerad längd
4) En symaskin

Aktivitet:
Sittande vid bordet syr jag en linje på bandet. Efter att ha sytt några meter fäster jag in en ballong genom att sy fast ballongsnöret vid mitt band, utan att avbryta den sydda linjen, och går efter ytterligare några meter över till närmast följande ballonger, allt under loppet av en halvtimma, tre kvart.

Genom denna procedur kommer min linje under ballongernas inverkan att höja sig upp mot taket, ta utsträckning uppåt i rummet.
Som avslutning på framförandet klipper jag av bandet och drar ner linjen, samtidigt som jag ber deltagare i publiken att ta tag i delar därav och bege sig utomhus. Väl på utsidan ber jag alla släppa taget om bandet, och prisge det åt väder och vind. Linjen kommer härigenom att sträcka ut sig mot skyn, upp i det oändliga.

Färgen på ballongerna har inspirerats av följande uttalande av Yves Klein:
”Vi skall alla bli luftburna varelser, vi skall få uppleva dragningskraften uppåt, mot rymden, mot intigheten och på samma gång alltet; efter att ha övervunnit den jordiska dragningskraften, skall vi i bokstavlig mening levitera mot total fysisk och andlig frihet.”

Tre små böcker innehållande delar av den ”oändliga linjen” kan komma att framställas i utställningssyfte och vara till salu.

Översättning från amerikanskan av Claes Tellvid