Jag vill minnas
när konsten var festen.

Jag vill minnas
en ”alla var där” fest
med både lekrum och massor av mat.

Jag vill minnas
att Rirkrit Tiravanijas smakrika köttbullar verkligen var goda,
men framförallt mättande.

Jag vill minnas
att det som hände var det som hände.

att ”mixen” inte var någon fest med konst
som extra tillbehör

Jag vill minnas
att lokalen inte spelade huvudrollen
utan att alla som var där hade (eller kunde ta) den.

att konsten bara verkade finnas där
som när Kim Jones gestalt sakta drog sig fram över golvet med ett berg av grenar och kvistar

Jag vill minnas
det som hände.

hur Lothar Hempel och Torsten Slama ordnade något sorts lekrum
med såväl bilbana som havrefras om jag minns rätt

hur Glenn Sørensen hela tiden visade och berätta allt om amatörvideofilmerna från hans australiska barndomstrakter

hur Stig Sjölund iklädd läderkalsong och paljetter tillsammans med sina studenter på Umeå konsthögskola livade upp stämningen med sin glada Cabaret med mycket glitter, glamour och benspark

Men framförallt vill jag minnas
en mix där konsten inte var en del av festen utan själva festen

Hur diskussionerna med en öl i handen
gick den där septemberkvällen 1994
vet jag inte om jag vill minnas

Troligen talades det en del om konstens förhållande till verkligheten
och det vardagliga.

Därför vill jag minnas
att det som hände var det som hände.

Jag vill minnas
att konsten var festen.

* * *

New reality mix
performance & video weekend
Högbergsgatan 18, Stockholm
25-25 september 1994