Inaktuellt

Hem Till Stockholm, igen

Av


Min syrra hade köpt kassetten med fullängdaren 1988, och hon lyssnade oavbrutet på den i sina orange freestyle-hörlurar medan hon satt där på tidningsboxen vid svängdörrarna in till Mörby C. Det var snyggt. Dom coola hängde på tidningsboxarna i Mörby med ett litet paket cigg, målade dojjer och färgat hår.

När jag var en tolvis hade vi en anti-drog-dag på skolan, en av föreläsarna var före detta lokal anti-hjälte, en skejtare, en hårdrockare och en haschflummare som vi alla kände och såg upp till. Han ingav respekt. Under skräckpropagandaliknande former häver han plötsligt ur sig en fråga till sina åhörare;
Vad skulle ni svara om nån av dom äldre stannade dig vid svängdörrarna där i Mörby C och fråga:

Öh pysen skaru ha en cigg?

Vi fattade ingenting, skulle vi få en cigg bara så där?

Frågan landar i knäet på min kompis. Föreläsaren spänner ögonen i honom;

Nå va skulle DU svara?

Kompisen tittar på mig och sen på föreläsaren;

Jag är inte hungrig! Skulle jag svara..

Nånstans i denna återblick bestämmer jag mig för att köpa Mauro Scoccos solodebut från 1988, jag vill lyssna om den, se om bilderna finns kvar. Det är 28 år sedan det där svaret Jag är inte hungrig myntades, och det är 28 år sedan jag hörde den där Hem till Stockholm och framförallt så är det 28 år sedan jag tjuvssnade sönder syrrans kasettband med den där Mauro.

Jag hittar LP-skivan ganska omgående på en skivbörs i Göteborg. I en blandback står Mauro porträtterad med den där uppgivna posen som blickar upp mot stjärnorna. Den kostar 5 kr, jag får en klump i magen. Vafan…hur kan min tidiga ungdoms ledsagare bara kosta 5 kr?

I min ateljé sätter jag nålen mot plasten och ur högtalarna strömmar öppningsspåret Hem till Stockholm. Exalterat håller jag i konvolutet och försöker minnas känslorna, ruset som jag kände 1988..

Det funkar inte alls, bilderna är luddiga. Jag förstår ganska omgående att mitt intellekt måste varit oerhört begränsat som 12-åring, och att den här nostalgitrippen kommer bli rätt intetsägande.
En lång djup suck följs av flera, tålmodigt lyssnar jag igenom hela albumet och ser hur mina minnesbilder raderas en efter en, det finns inget kvar där. Musiken ger mig inga bilder alls och besvikelsen är enorm.

Jag börjar placera skivan i kontexten av mitt liv 2016. Utifrån detta perspektiv känner jag mig genast hungrig, jag tänder en cigg, ler och tänker på min kompis svar där på Anti-drog-dagen.

Det här en postrecension av Mauros Scoccos självbetitlade album Mauro Scocco, den börjar så här:

1. Hem till Stockholm – I öppningsspåret får vi följa en dyngbakis Mauro som sitter med gitarren i sin famn på ett hotellrum någonstans i Sverige. Om gitarren är en groupie eller instrumentet vet jag inte. Men han är så förbannat trött på att turnera, han vill bara hem till Stockholm igen, där han har en vän som väntar. Det framgår inte huruvida den väntande vännen är ett x, kk, partner eller bara en vän..men det blir tydligare ju längre skivan går. Han säger bokstavligen att han inte trivs i sitt trots allt framgångrika popstjärneliv. Det är ett ode till alla som inte klarar av att turnera och som tycker att livet på vägarna inför fulla hus, hotellrum, bärs, droger, groupies och fest är det absolut sämsta med livet. Han är trots sin texts uppenbara status som popstjärna, helt oförmögen att bara dra hem till sitt Stockholm, det är så att man skäms.

2. Sarah – Nånstans måste han tagit sig hem ganska omgående trots allt, för uppföljaren till öppningslåten är bland de kåtaste låtar som skrivits i svensk pophistoria. Han är vansinnigt nerkärad och hon heter Sarah. Mauro agerar voyerist, han spanar på henne från sitt fönster som en daglig rutin. Dom säger att hon lever ensam förklarar han. Jag hänger inte med här, är det en ytlig bekant eller har Mauro tappat det helt? Svar ja, han har tappat det, för han glider fram till hennes dörr och ringer på. Så pass brunstig är han hemma i huvudstaden. Han vill bara ut och gå med henne, och det är precis då, under promenaden han upptäcker att hon är vild som vinden, varm som en sommarnatt. Jag får upp en bild av att han tar på sig själv, det känns verkligen som att det fabuleras i denna kåthetens anthem. Genomgående för hela låten är att Mauro verkar vara nån form av oskuld, vem fan e Sarah och varför kan du inte få henne? Kåtlidandets Mauro, han har det inte lätt där i sin innerstadslägenhet på Östermalm.

3. Vem är han – Nu har stalkandet av Sarah gått helt bonkers. Han har lyckats vinna över henne, men klagar på henne hela tiden. Misstänker henne för olika situationer som han inte rår på. Han gillar inte det han hör, Sarah anklagas för att kasta bort allt. Han har tappat det. Mauro är extremt svartsjuk, han hör via andra att hon hänger i en park väldigt mycket, det är en främmande man som står mellan dem. Han som kämpat (?) så mycket, Mauro alltså.. Sarah är så jävla impulsiv fortsätter han, och att han vet hur såna som hon är. Mauro där satte du nog spiken i kistan för Sarah, nu är loppet kört. Hur fan kan du säga att hon är impulsiv när du står fluktar och stalkar stackars Sarah? Nåt som tagit oerhört hårt på Mauro är att hon tydligen satt nyckeln till hans hjärta på en nyckelring, all denna tid han anser sig offrat för ingenting. Det är inte svårt att heja på Sarah. Mauro vägrar inse att hans gnäll bara föser bort henne, hon verkar i hans värld inte vara en fri person, denna impulsiva människa. Här kunde skivan tagit slut, han längtade hem, han åkte hem och han försöker tvinga till sig en Sarah, blir dumpad och sen var det över. Men det fortsätter i 7 låtar till.

4. Julia – Mauro verkar hänga på centan och köpa saker här. Han hittar en brud som heter Julia som klär sig i vitt och ägnar dagarna åt att kolla när tågen susar förbi. Folk visslar på henne och självklart Mauro också. Här är frågan om han gått till prostituerade? Han springer på Julia, Mauro undrar vart hon kommer ifrån, men får endast svaret att hon KALLAS för Julia och att han verkligen inte behöver veta mer än det om henne, men om det är en “vän” han söker, så har han kommit helt rätt säger Julia. Här har han alltså deppat ihop över Sarah och vem hennes nya är, han tar sig ut och rätar upp lite manlig heder med Julia, han till och med åker hem till henne och sover på hennes soffa i hennes hus. Detta känns dock mer bara som fantasier där dom ligger i baksätet på hans nyinköpta rockstjärnebil ute på Skeppsholmen.

5. Ond cirkel – Nu strömmar den tyngsta bluesen Mauro kan leverera ut ur mina högtalare och Mauro frågar sig va det är för jävla situation han hamnat i? Jo men det kan jag sammanfatta med två namn och ett ord; Sarah & Julia & sopa! Nu är han där igen, han kör, han festar, han efterfestar, han lever…återigen livet tänker man. Men inte våran Mauro inte; han är fast i en ond cirkel så fort han smakar på livet. Han tonhöjer och i princip skriker säg att du kommer tillbaka och gör mig till kung för en dag, fånga min tappade själ! Men snälla, vafan är detta? Mauro avslutar A-sidan som han började den, med att längta någonannanstans. Här piskar jag in bokstäverna som bildar meningen: LIVE AND LET LIVE. Det här är inte klokt.

6. Hur många gånger – Suck, här står han igen med samma gamla misstag som håller honom fången, så öppnar han B-sidan. Jag tänder min sjätte cigg. Hur många gånger kan man göra slut på en LP? Jag antar att det är Sarah som lackar fullständigt, allt hon säger i förtroende hamnar i Mauros sångbok. Mauro är verkligen ingen taktiker och här känns det som om hela skivan skrevs på en förmiddag. Han är så jävla bitter, allt han trott skiter sig gång på gång, han är som en tickande bomb på b-sidans första track. Släpp sargen nån gång för helvete Mauro, du är en popstjärna och klagar på nåt förhållande du inte ens har? Har du aldrig tänkt på alla oss som måste höra detta? Jag var 12 år och kunde känna igen mig i en slags fantasivärld, jag var oskuld och hade inte haft ett förhållande längre än fjorton dagar.

7. Ingen som du – Nu har Sarah dragit, i en slags tystnad sjunger Mauro. Han sover ensam, och vill ha henne tillbaka… Sen får hon skit direkt; hon jagar, hon sitter med en annan och hon planerar sitt paradis…utan Mauro. Han fortsätter klappa henne på huvet genom att kalla henne älskling trots att de inte är ihop och sjunger ut att det finns ingen som du.

Asså!

Han är den förste att förstå henne, han tar tillbaka henne direkt och därav skrev han denna sång, det sjunger han alltså. Äh, saknar ord här, inser han inte att han är fett dumpad här och att en banal jävla låt aldrig kommer få tillbaka henne. Hjälp.

8. Inget kan stoppa oss nu – Här har han väl antagligen totalrenoverat hela sin livsstil, sin persona och sin inställning till i princip allt. Undrar om det är droger med i bilden här? För mig veterligen så var hon puts väck i förra låten, alltså hon hade dragit. Stackars Sarah! Nu öppnar han med älskling, vägen hit har vart så lång följt av alla hans tvivel över henne som partner. Sen brakar det loss, hon har öppnat hans innersta rum för honom, gett han sån respekt för henne. HAHAHAHA Mauro du har ju sågat henne sönder och samman, hon är ju noll i dina ögon. Framåt tillsammans! Uppmanar Mauro. Jag är beredd att gå igenom nåt register på Beckomberga här, här borde han lagts in. Hon är ju inte kvar. Det är ett medicinskt under hela låten – Framåt tillsammans – inget kan stoppa oss nu. Det är stopp för länge sen, du turnerade bort det med gitarrer på ett hotellrum i Skövde. Vafan är problemet Mauro?

9. Vad ska jag säga – Börjar med ooooooooo du! Som fick stå ut med så mycket! Här har han förlåtit henne, för vad i helvete då? Storhetsvansinnet och alla förslag har gett vika. Nu verkar han faktiskt haja att det hela är ljusår bort. Ändå fortsätter han beskriva Sarah, som om hon bett om hans smakråd i resten av sitt liv. Hon har så mycket frågor, och Mauro han kan inte svara på nåt. Jag har dåligt samvete sammanfattar han det hela med, och hon kommer aldrig kunna förstå, han lixom trycker ner kniven och vispar runt i desperation; Lycka till älskling och farväl. Han är så in i helvete otrevlig. Varför envisas han att kalla henne älskling hela jävla tiden. Vad du ska säga Mauro? Inte fan vet jag men note to Mauro; släpp inte offentliga handlingar i sång om Sarah, du har antagligen ruinerat hela hennes 90-tal.

10. Hon gör mig tokig – I ett bakfyllekåtslag har Mauro skrivit ner saker om en het kvinnokropp som gör honom tokig. Men sen tycker han att hon är en hora som låter honom tro att han vet vad som händer men sen är hon borta. Återigen är du blåst Mauro, och återigen dissar du tjejer som osjälvständiga våp som ska dansa efter din pipa. Så avslutas alltså albumet, han erkänner att han blivit tokig. Han sjunger ut om en kvinnas list, som enbart går ut på att han dreglar och alla andra män också för den delen till hennes läckra kropp och leende. Nu går jag ut och eldar upp den här skivan. Mauro har beskrivit hur pinsamma män kan vara, jag skäms lite, erkänner villigt. Är det så här vi är så bokar jag könsbyte på måndag. Som riktigt dumma hundar, Mauro drar med alla män i fallet. Jag gillade skivan som 12-åring, den har alltså en åldersgräns. Och jag måste varit vrålhungrig för nu är ciggen slut och nålen lämnar äntligen skivan.





Inaktuellt / / Hem Till Stockholm, igen




Redaktion: Lars-Erik Hjertström-Lappalainen, Annika von Hausswolff, Jonatan Habib Engqvist.
Oansvarig utgivare: Jonatan Habib Engqvist.

Kontakt: peace[at]tsnok.se

tsnoK 2017. varje skribent ansvarar för sin egen text
Prenumerera på RSS



change language