Mitt förhållande till fett, vapenvård och konst är mycket belastat. När jag har plockat isär ett vapen kan jag i vissa vapendelar skönja en tredimensionell skönhet som för mig är ytterst svårfångad. När jag försöker föra samman konstmateria med vapen-antimateria så blir det ingenting kvar. De är som materia och antimateria för mig, där konsten givetvis är materia.

Vapen har en lång tradition i konsten, som representation eller material. Då står konsten oftast, nästan alltid, i relation antingen till våld generellt eller så är den knuten till en speciell händelse. Det blir inget vidare, varken materia eller antimateria. Det för en bred allmänhet mest kända är nog Carl Fredrik Reuterswärds skulptur Non-Violence (1985). Idag finns den i otaliga variationer världen över, 16 st sammanlagt, bland annat en framför FN-Huset i New York. Inte mindre än tio av dessa finns i Sverige, ett land med en lång och framgångsrik tradition av vapentillverkning. Den första skulpturen placerades i Central Park, New York, som en hyllning till John Lennon och dennes fredsarbete. Ändå använde sig Reuterswärd till skillnad från skytten Mark David Chapman inte av en Charter Arms 38 Special, utan av en Colt Python 357 Magnum. I andra Non-Violence-skulpturer används andra vapen som förlagor, men vad jag vet aldrig en Charter Arms 38 Special. Listan på konstnärer som har använt vapen på olika sätt i sin konst är lång, men varje gång jag ser ett vapen-verk får jag intrycket att det står still, kraftlöst.

Det som faktiskt blir kvar i mina tankar är vapenfett 101 ( spindelolja 3 med tillsatser av amerikansk vaselin, aluminiumstearat och lanolin). Idag använder man nog inte längre vapenfett 101 till vård av vapen, då den garanterat är cancerframkallande. Det finns en tydlig ironi i att även det vapenvårdande medlet visade sig vara dödligt, om än långsammare än en kula. Istället har man har sedan länge övergått till att använda Break Free CLP (tillverkad av polymeriserade syntetoljor plus särskilda friktionsreducerande tillsatser för att minska slitage). Min egen övergång mellan vapenfett 101 och Break Free CLP kunde jag uppleva som en övergång från modernism till postmodernism som skulle appliceras på en förutbestämd yta (vapen respektive konsten eller konststudenter).





Vapenfett101 var för mig den absoluta sanningen. Tillbehören till fettet var få och klumpiga, det bestod egentligen bara av mina händer, motorik, trassel och linnedukar. Det var mediet. Det visuella bestod av försvarets egna förpackning, en plåtburk på en halv liter med en etikett med bara den nödvändiga informationen. Typsnittet på den modernistiska plåtburken är försvarsmakten Sans, sans bold och är tillverkat av Göran Söderström. Jag kan fortfarande känna fettet på mina händer och jag upplevde en partiell sensorisk isolering. Denna känsla var av samma typ som jag upplevde på förberedande konstskolor som envist hävdade att postmodernismen inte existerade. Där hade man också en typ av sensorisk isolering från postmodernismen. Man förnekade totalt att sedan 80-talets andra hälft regerade den relationella och kontextuella konsten, som smög över i samtidskonsten. Brottet mellan modernism och postmodernism var mycket tydlig: samtidskonsten reagerade mot modernismens framsteg, objektivitet och förnuft. Samtidskonsten struntade helt enkelt i de anspråken, man var befriad. Vapenfett 101 var som ett ankare, en orubblig tydlig sanning helt utan alternativ.

Då dyker Break Free CLP upp och blir legalt att använda på vapen (militära). Förpackningen utstrålar bilvård eller motorolja, svart botten mot gul text; man använder någon typ av grotesk som typsnitt i både bold och kursiv stil. De historiska och romantiska preferenserna är låga eller obefintliga och man kan få oljan i otaliga funktionella förpackningar helt anpassade efter vilken vapenvård man ska utföra. Förpackningen jämte vapnet förhåller sig helt klart skeptisk och drar vapnet till samtiden med sin förenklade vapenvård.

Ytan var alltså inte helt foglig i skiftet. Då dessa två olika rengörings- och bevarande-funktionsmaterial – där den ena definieras som fett (modernism) och den andra som olja (postmodernism) – inte klarar av att samexistera på vapendelarna, var det enda alternativet, för att kunna applicera Break Free CLP, en extrem grundlig rengöring för att ta bort alla rester av vapenfett 101. Blandar man Vapenfett101 och Break Free CLP så blir det en kemisk reaktion som bildar en tjock smet som gör ytan obrukbar och i värsta fall förstörd för all framtid. Här kan jag dra tydliga analogier till konsten. Samtidskonsten har på många sätt förnekat postmodernismen, vi som var studenter i början av 90-talet gjorde det definitivt. Inte till förmån för modernismen, utan i väntan på ett eget smörjmedel. Tunga samtidskonstnamn har dock hävdat att samtidskonsten är en uppföljning på modernismen, medan konsten åtminstone har haft rester av postmodernism i sig. Geggan av denna fusion, som kanske finns i konsten men definitivt i diskursen, blir helt obrukbar.

Dagens samtida vapenvård som bygger på Break Free CLP väntar på vad forskning idag tillför som tanke på morgondagens post-samtida vapenarsenal. Man vill införa begrepp som ekologi och skapa nedbrytbara vapen. En genomgående tanke är ordet “säkerhet” där man t.ex. vill att en landmina ska brytas ned efter x antal år i marken och bli mull. Detta för att öka säkerheten där risken att skadas av den bortglömda minan minskar och blir noll efter att den nedbrytande effekten är inledd. Man arbetar också med att ta fram bränslesnåla flygmotorer och bomber/ammunition med en låg dB när de används för att minimera hörselskador. Man använder sig av ett antal post-samtida begrepp och bygger upp en egen kontext där man s.a.s. hittar på en ny värdeskala som ska motverka själva tanken med produkterna, att döda.
Här så går jag igen in i väggen med samma materia-antimateria som med konst vs vapen. Troligtvis så kommer det inte ens att finnas något rengöringsmedel i framtiden som kan skapa en sfär av motivation. Jag tror att framtidens vapenvård i en post-samtida tradition inte existerar. Vapenoljan blir överflödig då man har utvecklat vapen som är både ekologiska, rättvisemärkta, biologiskt nedbrytbara, kritiska och självrengörande. Man har därmed helt släppt det modernistiska och postmoderna inflytandet i ämnet vapenvård.

Magnus Wassborg

Även om dessa tre nedanstående vapen inte direkt nämns i texten så är de närvarande i mina tankar. De representerar också nästan 100 procent av min egen vapenvård som jag utfört regelbundet i vissa perioder mellan 1980-2007.

Närskydd, armépistol 88, (Glock 17 Glock GmbH)
daglig tillsyn, särskild tillsyn.

Kaliber: 9×19 mm Parabellum ( 9×19 mm Parabellum)
Vikt tom: 625 g (595 g)
Vikt Med 1 st Mag. m39b: 874 g
Vikt tomt magasin: 78 g (70g) 
Längd, totalt: 205 mm
Längd, överdelen:186 mm (174 mm)
Höjd (inkl magasin och sikte): 138 mm (127 mm)
Längd mellan siktena: 165 mm (152 mm)
Piplängd: 114 mm (102 mm)
Räffling: 250 mm (250 mm) Högervriden, hexagonal
Avtryckartryck: ~2,5 kg (~2.5 kg )
Avtryckarens avstånd för avfyrning: 12,5 mm (~12.5 mm)
Antal säkringar: 3 (3)
Magasin: 17 ptr/mag (15ptr/mag)

Huvudvapen, Automatkarbin 4 (Heckler & Koch GmbH) daglig tillsyn, särskild tillsyn.

Kaliber: 7,62×51 mm NATO
Vikt, vapen utan magasin: 4,25 kg, Med inskjutbar kolv: 4,52 kg
Vikt, vapen med magasin: 5,3 kg 
Längd: 1045 mm Med inskjutbar kolv: 800 mm
Bredd: 45 mm
Höjd, med magasin: 220 mm
Piplängd: 450 mm
Magasinvikt: 0,77 kg
Magasin: 20 ptr/mag
V0: 803 m/s 
Eldhast: 500-650 skott/min
DMAX: 4500 m
Räffling: 4 räfflor, Högervriden, Ett varv på 305 mm.
Sikte: 200, 300, 400, 500 m
Visirlinje: 572 mm
Kikarsikte: Hensoldt 4 ggr förstoring, inställbart:100, 200, 300, 400, 500, 600m
Tillbehör: Bajonett, gevärsgranat, granattillsats, kikarsikte, benstöd, inskjutbar kolv, ljuddämpare.

Förstärkningsvapen, Kulspruta 58 (Fabrique Nationale, Liege, Belgien) daglig tillsyn, särskild tillsyn.

Kaliber: 7,62*51 mm NATO (6,5×55 mm)
Vikt: 11,6 kg (Med benstöd)
Längd: 1275 mm
Piplängd: 545 mm 
Magasin: Bandlådor om 249 skott/st, Kassett om 49 skott/st
1st band består av 50 st länkar för amunition. Banden kan sedan samman fogas.
Sikte: H ålsikte och siktskåra med fällbart stolpkorn. Andra typer av sikten förekommer numera också, såsom rödpunktssikte.
Eldhast: 600-850 skott/min
V0:830 m/s
DMAX: 4500 m 
Effektivt skjutavstånd: 1100m (Praktiskt skjutavstånd: 600 m enligt Sold Mtrl Ksp 58b)
Övrigt: Luftvärnsstativ, snöstöd, utbytbar pipa och lösskjutningsanordning. Ksp 58 strv är till för montering på fordon och är utan kolv och benstöd.